I början av 2011 påbörjade Seifollah Khodadad den långa flykten från det konfliktdrabbade Afghanistan. Efter en fem månader farlig flykt kom han till Sverige, där han idag arbetar i industrin i Östersund.
Det här är Seifollah Khodadad och hans berättelse om vägen till svensk industri. Det är vår i luften i Östersund, och klockan är några minuter i tio när jag anländer huvudentrén till Wipro Infrastructure Engineering, där jag skall träffa Seifollah, som idag är CNC-operatörlärling. Idag har han hunnit bli 21 år gammal, och det är sex år sedan han lyckades fly från regimen.
I Afghanistan hade Seifollah aldrig satt en fot i skolan. Han kunde varken läsa eller skriva. Hans arbete bestod av att odla majs och ta hand om sina djur, får och kossor.
Soldater med vapen är strategiskt placerade runt alla hörn, och har all makt att med eld och kulor stoppa vem som helst som försöker att komma undan talibanerna, isis och det hårda regimet.
Seifollah spenderade som så många andra människor på flykt, vad som måste kännas som ändlösa dagar och nätter med fruktan för det värsta. Genom Afghanistan, till Turkiet, till Grekland och sedan vidare genom hela Europa med slutdestination i Sverige.
Och nu jobbar han på Wipro Infrastructure Engineering.
– Jag jobbar som lärling på Wipro tre dagar i veckan, de övriga två dagarna pluggar jag till CNC-operatör på industritekniska programmet på Jämtlands Gymnasium” berättar han och fortsätter:
-Från början tänkte jag egentligen att gå fordonsprogrammet, eller BIK. Men jag hade inte alla åtta ämnen som behövdes för att komma in på gymnasiet, eftersom jag inte var riktigt klar med min matematik. Då började jag istället en kurs som heter IMYRK på Fyrvalla där man kan plugga om man inte har alla ämnen. På IMYRK kan man läsa bland annat svets, el-energi och fordon.
Vad visste du egentligen om svensk industri?
– Jag visste ingenting om industrin överhuvudtaget, utan jag trodde mest att det var ganska tråkigt, skitigt och stökigt. Sen när jag gick på IMYRK så fick jag prova på att svetsa lite och lära mer om just CNC-yrket. Vi hade fyra veckors praktik där jag lärde känna Wipro som företag och det gjorde att jag ändrade min uppfattning om vad industri egentligen är, och hur det ser ut.
Seifollah behövde aldrig gå klart årskurs ett. Hans lärare tyckte att han redan hade tillräckligt med kunskaper för att hoppa över ett år direkt till årskurs två.
Vad var det som gjorde att du hamnade på just Wipro i Östersund?
-I tvåan skulle vi ha fyra veckors praktik, och Wipro är ett av företagen som samarbetar med skolan. Via praktikplatsen i årskurs två fick jag fortsätta som lärling under den längre praktikdelen i årskurs tre.
På Wipro tillverkas det hyrdraulcylindrar och som CNC-operatör behövs det kunskap om programmering för att se till att maskinerna tillverkar på rätt sätt. Man behöver inte vara expert på matematik, men det är bra med en viss grundläggande sifferförståelse. En CNC-operatör har miniräknare som stöd, men Seifollah berättar hur programmeringskunskaperna har kommit till sin rätt i arbetet.
– Jag tycker att det är jättekul att programmera. Det är svårt i början, men det behövs. Det ser olika ut från företag till företag beroende på vad man tillverkar, men på Wipro är det ganska lika hur programmeringen ser ut eftersom vi tillverkar samma saker. På andra företag kan det vara mer fokus på programmeringen eftersom man ofta behöver ändra i maskinernas program när vi tillverkar något nytt. Mycket handlar egentligen om att testa sig fram i början för att uppnå ett korrekt resultat i tillverkningen.
”Att vara lärling ger mig värdefull praktisk kunskap. På skolan lägger man den teoretiska grunden, men som lärling förstår man hur det verkligen går till”
Att arbeta som CNC-operatör är ett hantverk som kräver både teoretisk och praktisk kunskap. I årskurs ett har eleverna enbart teori, för sedan att få några veckors praktik i årskurs två. När eleverna börjar i årskurs tre har dom en vecka med förberedelser i skolan, och sedan bär det ut i arbetet som lärling tre dagar i veckan året ut.
-Det som jag gillar allra bäst med skolan är lärarna. Dom har ett genuint engagemang och vill verkligen att vi skall göra det bra. Det bästa med Wipro är kollegorna. Dom är roliga men också tålmodiga och kunniga när dom visar mig saker. Sen att jobbet ligger så nära hem är också ett stort plus” säger Seifollah.
Hur är det att vara lärling?
-Som lärling på en industriarbetsplats blir man tilldelad en handledare som skall förklara och visa hur arbetet går till. När man känner sig trygg med uppgifterna får man prova på själv. Jag tycker det går snabbare att komma in och lära mig yrket när jag får se hur det går till i verkligheten. En vanlig arbetsdag på Wipro har två skift. Antigen från 06.00 till 15.00, eller från 15.00 till 00.05. Som lärling jobbar jag dock bara 07 till 15.00, och 16 till 22, vilket är bra eftersom jag hinner göra skolarbete efter arbetsdagen.
Seifollah och jag börjar prata om hans intressen på fritiden, och jag kan inte låta bli att imponeras av hans resa från livet i Afghanistan till ett industriföretag i Jämtland. Hur han kom hit bara 15 år gammal efter fem månader på flykt.
– När jag springer två mil här i Östersund brukar jag tänka att det är ingenting mot det jag sprang som flykting hela vägen från Afghanistan till Sverige. Det är en farlig resa, och jag är väldigt lyckligt lottad som mest sannolikt kommer få en bra framtid här. Jag trivs bra i Östersund, med närheten till naturen och kompisarna. Varje vecka spelar vi fotboll på planen här i Torvalla och det är sådant som får mig att bra. Mina kompisar och träningen. Efter att jag är färdig utbildad hoppas jag på en fast tjänst som CNC-operatör här på Wipro. Det är ett bra yrke, med stor variation i vardagen.
